Idag har jag bott i mitt hus i 22 år!
Den första september 1989 flyttade vi in här.
Under dessa år har min före detta sambo flyttat ut,
min dotter likaså - 2 gånger till och med.
Min älskade kisse har också försvunnit :(
Men själv bor jag kvar!
På lägenhetsfronten har inget nytt skett.
Jag tittar fortfarande varje dag på hemsidan, men tji.
Det borde vara dags snart att någon flyttar ifrån huset jag vill bo i.
Sen jag skrev sist har jag försås tittat på andra alternativ, främst insatslägenheter.
Men ingen har passat mig.
Jag hittar alltid små saker som jag vet att jag inte kommer att trivas med.
Sen har jag insett att en insatslägenhet inte är ett bra alternativ för mig
(om jag inte vinner pengar, förstås)
Jag vill hellre få loss de pengar jag har i huset för att kunna ta av.
Samt att jag hellre betalar en högre hyra mot att slippa stå för reparationer och byten av vitvaror.
Men frustrerande är det allt, att jag måste vänta så länge....
Hoppas att du snart hittar ett boende som du gillar. Den finns där någonstans, din drömlägenhet. :)
SvaraRaderaKram!
Tack Anna-Karin!
SvaraRaderaOm du visste vad det värmer.
Många säger till mig att jag är för kräsen, men det måste jag vara om en flytt ska vara något värt. Annars kan jag likaväl bo kvar!
Du håller tummen för mig, så håller jag tummen för dig!
Kramar / Bella