Förhoppning!

I går var vi och tittade på lägenheten.

Min dotter tyckte jättemycket om den, vilket är viktigast.

Jag har nu tittat på ganska många lägenheter där man enligt planlösningen har föreställt sig ganska stora rum, men blivit besviken på plats. Här blev det tvärtom. Alla rum var faktiskt ganska stora. Utom badrummet då, som var alldeles för litet för min smak.
Men det är jag det.

Tapeter och golv var väl hyfsade. Lite slitna på vissa ställen, men det får man nog räkna med. Jag tror inte hon bryr sig så mycket om det, egentligen. Det planeras ju en renovering av både badrum och kök om två år.

Killen som bodde där ville iväg så fort som möjligt och han märkte också hur angelägen min dotter var, så han skulle faktiskt lägga ett gott ord för henne till bostadsbolaget.
Det låter väl lovande!
Han ringde dessutom idag och berättade att de som kom efter (och är före i kön) verkade inte ett dugg intresserade. Det låter ännu mer lovande.

Däremot blev kräsna jag inte så förtjust i sovrummet, vilket jag i så fall tänkte lägga beslag på. Jag tyckte inte om hur fönstren öppnades och rummet såg svårmöblerat ut. Jag hade väl tänkt att ha med en säng, ett skrivbord, en liten bokhylla och en byrå. En TV bör jag också ha ifall jag blir förpassad till rummet (!).

Dessutom berättade killen att gräset klipptes utanför nästan tre (!) gånger i veckan.
Hjälp!

Nåväl.
Man vet ju aldrig.
Om vår tur nu börjar vända så kanske min lägenhet också snart blir ledig.
Då behöver jag ju inte flytta in till henne.

Den som lever får se.....